Vad är idrottsmedicinsk rehabilitering?
Målet med en idrottsmedicinsk rehabilitering är att återfå fullgod funktion och att se till att idrottaren kommer tillbaka till sin aktivitetsnivå och idrott så snabbt och säkert som möjligt. Som ett första steg görs en funktionsbedömning och diagnostik där orsaker och allvarlighetsgrad av skadan bedöms. Med hänsyn tagen till idrottarens behov och krav, görs en behandlingsplan med typ av behandling, progression, duration och prognos. Som en sista del görs en plan för utvärdering både på kort men också på lång sikt. Rehabiliteringsplanen och framför allt symptomhantering och progression kan skilja sig åt beroende på om skadan är akut eller långvarig, men huvudprinciperna är de samma. Rehabiliteringen kan delas in i olika faser där man tar hänsyn till vävnadsläkningen med också till idrottarens fysiologiska och psykologiska respons på rehabiliteringen. Dessa faser brukar kallas för akutfasen, uppbyggnadsfasen som kan delas in i toleransfas och specifik hårdträning samt sista fasen som syftar till återgång till idrott.
Vad är ledmobilisering?
Ledmobilisering innebär en rörelseökande töjning av lednära vävnader och muskler för att normalisera funktionen i en led. Mobiliseringen sker med låg hastighet och upprepade gånger, och är ett alternativ till manipulation. Mobiliseringstekniker kan skilja sig åt men syftet är alltid att återskapa funktion i den led som behandlas. Ledmobilisering kan ske passivt eller aktivt där idrottaren själv utför rörelseökande mobiliseringsövningar. Tekniken används ofta som en del av en postoperativ rehabilitering (efter en operation) då bl.a. ärrvävnad påverkar ledens funktion genom nedsatt rörlighet.
Vad är NMES?
Neuromuscular Electrical Stimulation (NMES) är en välbeprövad behandlingsform för att förhindra muskelförlust och för att återuppbygga/bibehålla muskelfunktion efter skada. Mekanismen bakom behandlingen är att genom elektrisk stimulering åstadkomma en ofrivillig muskelkontraktion som leder till en stimulans av muskeln, likt styrketräning, men utan att personen aktivt aktiverar muskeln. Att behandlingen går att utföra till stor del passivt gör den optimal vid skador som gör att idrottaren inte kan träna som vanligt. Det används därför ofta i ett tidigt skede efter knäoperationer, som t.ex. korsbandsrekonstruktioner, för att snabbare återfå muskelkontroll och styrka.
När och hur används tejpning?
Att tejpa en skada är ett bra alternativ till ett skydd vid rehabilitering och återgång till träning/idrott samt kan också vara en bra förebyggande åtgärd över leder som utsätts för stora påfrestningar (fotleder, handleder etc). Tejpningen syftar i första hand till att stabilisera en led, men det är viktigt att inte begränsa för stor del av rörligheten då det istället kan påverka kringliggande leder negativt. Det finns många olika typer av tejp med olika egenskaper. Oftast används vanlig “coachtejp” eller sporttejp som är en oelastisk tejp som ger bra stöd och stabilitet, men det är också vanligt att använda så kallad kinesiologitejp för att förebygga skador och öka återhämtningen. Kinesiologitejp fungerar genom att mikroskopiskt lyfta huden så att tryck och irritation tas bort från nervändar och smärtreceptorer, vilket i sin tur minskar smärtan. Trycket lättas gradvis och blodcirkulationen ökar, vilket stärker och påskyndar kroppens egen återhämtning och läkningsförmåga.